Fakta om linne

Fakta om linne, lin och dess egenskaper

Lin döptes av Carl von Linné till Linum Usitatissimom, ett namn som kan översättas med ”det mycket användbara”. Linet var länge en nyttoväxt här hos oss men ersattes sedan mer och mer av bomull. Linet ses i dag mer som en lyxig textil vilket det till viss del är. Linne av god kvalitet är både vackert och har fantastiska egenskaper. Egenskaper som gör att textil av linne borde vara en del av vår vardag mycket mer än det är i dag. Vi borde låta linet bli vår egen vardagslyx!

Linnefibern suger upp vatten mycket bättre än bomullsfibern, vilket gör linnehandduken överlägsen en bomullshandduk. Linfibern kan absorbera ca 50 procent av sin egen vikt innan det börjar droppa från den, det är en dubbelt jämfört med bomullen. En linnehandduk passar lika bra i badrummet som i köket. Linnelakan har också egenskaper som gör att de har en hög sovkomfort.

Lin är en av våra allra äldsta kulturväxter, en ettårig ört med lång stjälk och klart lysande blå blommor. Att se ett linfält blomma är som att titta ut över en härligt blå sjö. Att odla och bruka lin har långa traditioner. Här i Skandinavien började man odla lin under bronsåldern och mot slutet av medeltiden blev det allt vanligare att odla lin för husbehov. Lin kom också att spela stor roll för den inhemska ekonomin i stora delar av Sverige, det var ibland ett betalningsmedel av skatt och tionde. I Hälsingland spelade linet länge en stor roll och inkomster därifrån har varit med att bygga de stora husen, träslotten. Att odla och bereda lin var slitsamt och man började allt mer importera lin från de baltiska staterna och den svenska linodlingen avtog. Vid slutet av 1800-talet kom den fabrikstillverkade och linodlingen i Sverige upphörde i princip helt.

Linproduktion

Linfibern tas från linblommans stjälk, så en lång rak stjälk på blomman är det man vill ha. Linfrön sås tätt för att blomman ska sträva uppåt, växa rakt och inte grena ut sig. Linet blommar i juli med intensivt blå blommor. I augusti börjar linet gulna och frökapslarna bli bruna. Man skördar linet genom att rycka upp plantan med roten för att inget av lintågan ska gå förlorad. Stjälkarna buntas med rötterna åt samma håll och torkas.

Då linet är torrt repas det, dvs frökapslarna frånskiljs från stjälken. Efter repning rötas linknippena, det görs genom vattenrötning eller landrötning, dvs antingen genom att sänka ned linett i rinnande vatten eller breda ut det på marken. Att röta linet betyder att den torkade linstjälken bryts ned till viss del så att den blir möjlig att bearbeta. Det är viktigt att avbryta processen i tid, ett överrötat lin blir svagt och dåligt. Efter rötning torkas linet igen och efter att det är torrt igen är det möjligt att förvara det under många år.

Det är det inre av linstjälken som man vill åt. Genom att bråka linet frigörs lintågorna, att bråka linet betyder att linstjälkarna bearbetas mekaniskt för att slå bort veddelarna och frilägga tågan. Nästa steg är skäktning då de sista skävorna försvinner och därefter häcklas linet för att få bort de korta fibrerna och få kvar endast de långa glänsande lintågorna. Häcklingen görs i tre steg som kallas grov- mellan och finhäckling. De grova fibrerna som avskiljs kan användas till rep och liknande. Den finaste lintågan, mjukt glänsande lin spinns till lintråd och vävs till linnetyg. Väderlek och jordmån där linet växer påverkar linnets slutliga färg och glans.